Goda samtal!

Nu börjar min semester lida mot sitt slut och det känns ganska ok så här efter drygt 8 veckors ledigt. Har hunnit en hel del som gett mig inspiration och avkoppling. I går till exempel var jag på en dagsutflykt med en väninna som förutom intressanta platser vi besökte även innehöll en hel del av goda givande samtal om livet och hur man förhåller sig till allt man stöter på.
När vi var på hemväg ringde en mycket god vän(präst) och undrade om det var möjligt att hon och hennes man (även han präst) kunde äta mat tillsammans med mig på någon lämplig restaurang i Matfors. Oj så glad jag blev. Vi åt mat tillsammans och fick några timmar med givande samtal om vår kära Svenska kyrka och de bekymmer vi alla tre upplever med minskade besökare och hur man hanterar detta. Tänk så givande att dela tankar med varandra. Det är något som borde möjliggöras betydligt oftare även i våra olika församlingar. Detta samtal kommer vi nog att fortsätta på något sätt med förhoppning att fler ska kunna vara med och dela tankarna.

Saknad mitt i glädjen!

Tänk så konstigt det kan vara! När jag borde vara jätteglad så känner jag en stor,stor saknad eftersom jag vill denna glädje med David.
Att vår yngsta dotter nu gått och förlovat sig och bara sprudlar av glädje och kärlek, ja då översköljs jag av saknad efter David. Varför fick inte han vara med och uppleva denna glädje? En fråga som jag inte får något svar på men som poppar upp ibland när saknaden blir alltför tung.
Visst känner jag en stor glädje o tacksamhet över våra underbara och fantastiska ungdomar och nånstans vill jag tro att David har lite koll på oss ändå. Men den där känslan av att dela och känna till hur allt varit, hur det var när barnen var små och sedan växte upp den går ju bara att dela med den andra föräldern.

Födelsedagar

Här tuffar semestern på och jag är nu inne på min 6:e vecka. Har insett att det var behövligt med denna långa period av ledighet och vila, jag var nog på gränsen till att bränna ut mig tror jag.
Samtidigt kommer dessa dagar av saknad över en och särskilt dagar som idag då vår älskade Elin skulle ha fyllt 32 år. Det känns i hela min kropp att hon fattas och att hon inte finns med oss är fortfarande konstigt och märkligt. Återkommer till den där formuleringen som Olle (tidigare ordf i Vimil) skrev om sin son "Inte visste jag att Svante skulle vara död så länge"
Precis så känner jag det både nu och då vad gäller både Elin och David. Det känns ibland som att "Nu räcker det nu får ni komma tillbaka vi längtar så"

Tror ändå att de skulle känna sig rätt stolta och glada över sin familj nu. Våra barn är ju fantastiska och jag känner sån glädje och tacksamhet över dem varje dag.
Jag har ju varit på resande fot senaste veckan och gjort något för första gången i mitt liv. Bilat helt ensam genom Sverige och varit hos Josef i Tingsryd några dagar. Bilkörningen gick jättebra och smidigt, det kommer jag nog att göra fler gånger. I Tingsryd fick jag dessutom möjligheten att umgås med Josefs flickvän Elin, känns märkligt att det kommer in Elin i familjen igen, men jag är så glad för Josefs skull att han träffat en så trevlig flicka.

Försöker mitt i allt att ändå varva min ledighet med total avkoppling och att göra lite för egen del och tillsammans med vänner. Den ständiga kompromissen att veta var gränsen går för min ork för närvarande, men det tar väl sin tid att lära sig det igen. Vill ofta mer än jag orkar och jag har svårt att sätta gränser men jag övar....

rensar

Tänk att jag redan är inne på min 4.e veckas semester. Vädret har väl varit lite si och så men jag klagar inte utan tar till vara de stunder det är sol och passar då på att vara ute och njuta. Jag har ägnat mycket tid åt läsning hittills, det har blivit ett antal ljudböcker, ett antal E-böcker samt förstås en mängd "vanliga" böcker, är så glad och tacksam för mitt digra bibliotek här hemma (som växer stadigt)

För övrigt har jag denna vecka kommit igång med rensning! Det behövde rensas lite överallt här hemma och det har inte funnits så mycket ork att göra det på ett bra tag.
Men nu slänger jag massor, tomma burkar, gamla tuber, uttjänta skor osv. Idag har jag också hittat ett antal årgångar av Svensk kyrkotidning insatta i pärmar, (trodde det var slängt redan) samt ett antal pärmar med Davids predikningar och även ett antal pärmar av alla kyrkliga handlingar han haft. Just när jag var igång att slänga och kände mig så effektiv så dyker detta upp och allt stannar upp. Hur ska jag nu göra, ska det vara kvar o sparas eller? Känslomässigt är det alltför smärtsamt att slänga bort allt så jag kommer troligtvis att göra en kompromiss, slänga delar bara. Saknaden sköljer över mig samtidigt som jag nånstans ändå kan känna att David skulle varit oerhört glad o stolt om han träffat sin familj idag. Önskar så att det vore möjligt, men vi får se fram emot den dag vi kommer att mötas igen.

Lång ledighet!

Ja nu ligger en hel sommarledighet framför mig. Efter nästan 7 år på samma arbetsplats med diverse inhopp under några år tidigare så har jag nu lämnat detta bakom mig. Är visserligen fortfarande anställd men har semester fram till och med 31 juli som är min sista anställningsdag.
Jag ska njuta allt jag kan av att vara ledig och försöka att inte ställa en massa krav på att jag ska hinna med så mycket utan bara tillåta mig att bara vara. Inser ju redan nu att jag kommer att sakna mina arbetskamrater oerhört mycket vi har delat så mycket och flera av dem har sagt så mycket bra om David och de saknar honom också väldigt mycket. Har även fått mycket positiv respons av flera av arbetskamraterna där flera önskat att jag skulle vara deras chef!
Men nu gäller det först och främst att varvar ner och hämta kraft.

Nedräkning....

Förändring är på gång och det känns spännande på flera sätt. Har nu bara 10 arbetsdagar kvar på den arbetsplats där jag arbetat i nästan 7 år och även hade lite timanställning i under flera år tidigare.
Visst kommer det att kännas vemodigt, men samtidigt känner jag mig utmanad att börja något nytt och jag tror att det är rätt för mig att göra detta. Är också fast övertygad om att D skulle stöttat mig och uppmuntrat detta.
Nu blir det en lång skön sommar med ledighet för min del hela juni och juli månad innan jag börjar på min nya arbetsplats. Nya rutiner och vanor men jag hoppas verkligen att jag ska kunna svara upp mot de förväntningar de har på mig. Samt att jag ska klara av att min företrädare som går i pension kommer att arbeta kvar men med lite andra uppgifter under 1 år.
Spännande känns det i alla fall......

Laddat batterier för att orka begravningen

Har varit på resande fot i nästan två veckors tid! Först ett par dagar med mina döttrar i Göteborg, där vi firat Sofies pojkvän som dels fått ut sitt exemensbevis och dels fyllde han år medan jag var där. Var bara hem och vände och hann gratulera min egen son kvällen innan han fyllde 30 år!! Sedan bar det av till Stockholm och KOM 2012, intressanta och givande dagar. Stannade sedan kvar i Stockholm och så kom döttrarna dit och vi hade en mysig Stockholmshelg. Mysiga restaurangbesök, Skansen, Fotografiska museét, ishockey-VM i Globen och till sist Jesus Christ Superstar på Göta Lejon. Superhärlig helg och fantastiskt att få umgås och ha trevligt med sina vuxna döttrar. Känner mig så rik som har så underbara barn.
Har sedan haft en kort intensiv arbetsvecka, på tre dagar eftersom det sedan var dags för begravning av min systerson! Har så svårt att fatta att han inte finns mer, men oj vad vi har mycket att lära oss av honom. Att bry oss mer om varandra, ringa till varandra, hjälpa varandra mer osv.
Det blev mitt i allt en fin och hoppfull begravning med tankar om att vi kommer att ses igen. Oerhört mycket folk som tog kraft och energi av mig, bara att närvara kändes påtagligt jobbigt jag blir så oerhört påtagligt påmind om Elins o Davids begravningar. Saknar dem så mycket.
Var ledig även igår fredag dels för att sonen var hemma från Småland men också för att det tog så mycket kraft att närvara vid begravningen att jag kände att jag behövde återhämtning.

Dränerad!

Känner mig fullständigt dränerad på ork! Har tillbringat ett drygt dygn tillsammans med syster o svåger i deras sorg o saknad efter sonen. Det kändes viktigt för mig att göra detta och att vara nära dem så här direkt men oj vad det tar kraft! jag har varit fullständigt utpumpad sedan jag fick beskedet. Min kropp reagerar ju så enormt, det känns som jag har sprungit ett maratonlopp, har ont och värk i kroppen på ett märkligt sätt.
Åker till döttrarna i Göteborg på fredag för att umgås och ladda lite energi,hem och vänder för att sedan åka på  KOM-dagar i Stockholm och avslutar med Jesus Christ Superstar med döttrarna som kommer upp från Göteborg.
Sedan ska det bli begravning och det gruvar jag mig för, första begravningen av en nära anhörig sedan David dog. Saknaden efter David och Elin känns så enormt påtaglig och tung just nu. Frågorna är många i detta........

Tiden stannar upp........

Min älskade systerson avled helt hastigt i går, tala om att tiden verkligen stannar upp! Han blev 42 år och jag har lekt, passat och följt honom genom åren. Jag skulle fylla 12 år när han föddes så för mig har han ju "alltid" funnits. Döden är ju alltid oväntad och det känns alltid chockartat oavsett när det hände samtidigt bra att han slipper ligga som ett kolli. Min
Jag har svårt att ta in att det hänt samtidigt som jag vet hur det känns. Nu har både jag och min syster förlorat våra förstfödda barn, så konstigt alltså. I morgon ska jag åka till min syster och finnas till för dem. Min egen kropp reagerar och minns allt i detalj från Elins och Davids bortgång vilket gör att jag känner mig darrig och skakis just nu.....märklig känsla!

Himlen finns på riktigt!

Jag slutade tidigare idag vilket är väldigt skönt när det är fredag. Tycker att jag känner mig ovanligt sliten för närvarande och då är det extra skönt att komma hem lite tidigare. För ett tag  läste jag en fantastisk bok som heter "Himlen finns på riktigt", vilken tröst och vilket hopp den gav mig. Jag har ju varit och är övertygad om att himlen finns men att få läsa om det på ett så påtagligt sätt är en enorm tröst särskilt när jag förlorat både dotter och man alldeles för tidigt i livet. Jag vet att när biskop Tony Guldbrandzén avled så fick jag en så fantastisk bild för mig där David och Tony sitter o diskuterar teologi med varandra.....


Precis före påsk i år fick jag tips om en ny app till telefonen.Jag laddade ner den och den gav mig så mycket under påsken  "Lev med Jesus" heter appen och den började en vecka före påsk med att skicka bibeltexter med en liten ljudsignal så att jag kunde följa hela påskdramat genom att läsa bibeltexterna. Ett annorlunda men fascinerande sätt att ta del av påskdramat, särskilt närvi var samlade allihop hos Josef och det inte blev så mycket gtjbesök.

Förändring och speciella datum!

Idag är det precis 36 år sedan David o jag började sällskapa! Det märkliga är att min kropp reagerar på dessa speciella datum och tillfällen. Saknaden finns ju där ständigt varje dag, varje minut och varje sekund men ändå inte alltid så väldigt påtaglig utan mer som ett bakgrundsbrus. Det är så mycket minnen som passerar och det är så oändligt mycket jag skulle vilja dela med D just nu. Ibland kommer en formulering för mig som jag hörde av en i FEBE "inte visst jag att NN skulle vara död så länge" och nog kan jag också tänka så ibland.
En av mina favoritförfattare Tomas Sjödin som jag även haft förmånen att lyssna till vid ett flertal tillfällen sa en av dessa gånger med tanke på sin saknad o sorg ungefär så här. " Det var inte det här vi drömde om. Det var så här det blev. Det kan hända att livet sticker till dig nya drömmar bortom de stora djupa förlusterna"
Ett underbart citat att hämta kraft ifrån istället för kommentarer man ibland fått att "Du kommer säkert att lära dig något av detta"

Vilken helg!

Helgen har bjudit på ett strålande väder med sol, gnistrande snö och i lördags var temperaturen kring 0-gradigt. Vilket gjorde att det självklart blev en rejäl skidtur efter melodikrysset.
Två varv runt sjön = 1 mil där spåret efter veckans töväder blivit bitvis rätt isigt. Trodde att jag skulle bli mer mör i armarna än jag blev av allt stakande.
Söndag börjar med 1 mil på cykeln och sedan förberedelser för den flygtur som Johan föreslagit. Tyvärr var det alltför mycket låga moln när vi tänkt flyga så vi flyttade flygtiden till eftermiddagen och for hem o åt under tiden. Vid 15:45 kom vi så iväg och det var verkligen helt fantastiskt att flyga idag, kändes som vila, återhämtning och njutning.
Precis en sån helg som kan behövas när det under veckan är alltför rörigt o förvirrat! Men nu ska det bli förändring jobbmässigt för min del vilket jag ser fram emot och hoppas mycket på.

Skidtur!

Det var ett strålande väder här i går/söndag. Jag bestämde mig för att nu gällde det, mina nyinköpta skidor skulle invigas. Sedan jag köpt skidorna har jag drabbats av en jobbig förkylning med snuva och hosta som varit jättejobbig, har orkat jobba men inte mycket mer.
Men en dag som i går gick det ju inte att motstå strålande sol, gnistrande snö. Jag gav mig ut på sjön med skidorna och lyssnandes på en bok. Men oj vad lätt det gick att åka och vad kul det var. Jag fick begränsa mig så att jag inte åkte flera varav runt sjön eftersom jag fortfarande kände av förkylningen. Men helt klart kommer detta att göras fler gånger, bara det inte töar för mycket nu!

appar!

Jag har laddat ner ett par appar till min telefon som känns väldigt bra och användbara, dels Frälsarkransen som har betytt och betyder så mycket för mig. Jag bär alltid armbandet på mig och känner det konstigt om jag någon gång skulle glömma det. Under en lång tid var armbandet det som bar mig och hjälpte mig i min tro och mina tvivel.
En annan app är Tidegärden som kan hjälpa mig till andakt o bön för min del! Jag har också sedan jag laddat ner Bibeln i telefonen och på min läsplatta regelbundet kommit igång med att läsa bibeln igen något som jag haft svårt för under ett antal år! Det är inte helt fel med teknikens hjälpmedel.

Här hemma har jag nu efter förra helgens problem med min bergvärmepump nu en ny kompressor installerad så nu ska allt fungera som vanligt igen. Jag är ständigt förundrad över att jag lyckas lösa problem som uppstår även om jag  när jag står mitt i det hela enbart känner mig ensam, frustrerad och övergiven.
För övrig känner jag mig glad och förväntansfull inför det som ligger framför mig efter det beslut som jag tog den här veckan, känner mig övertygad om att det nu blev rätt på alla sätt o vis.

Förlamande trötthet!

Har inte orkat skriva något i bloggen på ett tag! Känner mig så trött, en förlamande trötthet som fullständigt tar musten ur mig, funderar om det är så här det känns när man är på väg in i den beryktade "väggen"? Den situation som varit på jobbet ett tag har varit alltför påfrestande för mig, önskar så att det var möjligt att göra något åt det men vad?
Nu gäller i alla fall att vila ordentligt i helgen så att jag hämtar kraft och laddar batterierna annars är det risk att jag blir liggande. Samtidigt blir jag så frustrerad eftersom det är så mycket jag vill göra o hinna med hemma men just nu vet jag inte om det finnas någon ork för det!

länge sen

Helg igen! Har så svårt för den där känslan som kommer krypande, känslan av ensamhet, övergivenhet. Jag vet att det inte är så men känslor är som sagt var svåra att styra. Det brukar gå bra under fredagkvällarna då jag oftast är rätt trött och låter TV:n söva mig lite, även lördagsförmiddagarna brukar det kännas rätt bra. Ser till att ha fullt upp att göra, men sen kommer det krypande den där jobbiga känslan och saknaden blir så oändlig och frågan VARFÖR tornar upp sig! Att ramla ner i den där "skithinken" är lika jobbigt när det än händer! Vet också att den där jobbiga känslan kommer att gå över och då kan det i stället vara underbara minnen som poppar upp. Upphör i alla fall inte att fascineras över hur mycket kraft och energi som går åt till att känna sorg och saknad och att försöka hitta tillbaka till ett hanterbart liv igen. Just nu är det också så mycket som jag skulle vilja fundera med D om, så mycket som jag skulle vilja ha hans kloka råd i. Att alltid vara sin egen "motor", att alltid vara den som ska driva igenom saker, alltid fatta alla beslut helt själv. Ja det var länge sen som jag översköljdes av sån längtan och sån saknad men så kan det väl få vara nån gång också.