Nedräkning....

Förändring är på gång och det känns spännande på flera sätt. Har nu bara 10 arbetsdagar kvar på den arbetsplats där jag arbetat i nästan 7 år och även hade lite timanställning i under flera år tidigare.
Visst kommer det att kännas vemodigt, men samtidigt känner jag mig utmanad att börja något nytt och jag tror att det är rätt för mig att göra detta. Är också fast övertygad om att D skulle stöttat mig och uppmuntrat detta.
Nu blir det en lång skön sommar med ledighet för min del hela juni och juli månad innan jag börjar på min nya arbetsplats. Nya rutiner och vanor men jag hoppas verkligen att jag ska kunna svara upp mot de förväntningar de har på mig. Samt att jag ska klara av att min företrädare som går i pension kommer att arbeta kvar men med lite andra uppgifter under 1 år.
Spännande känns det i alla fall......

Laddat batterier för att orka begravningen

Har varit på resande fot i nästan två veckors tid! Först ett par dagar med mina döttrar i Göteborg, där vi firat Sofies pojkvän som dels fått ut sitt exemensbevis och dels fyllde han år medan jag var där. Var bara hem och vände och hann gratulera min egen son kvällen innan han fyllde 30 år!! Sedan bar det av till Stockholm och KOM 2012, intressanta och givande dagar. Stannade sedan kvar i Stockholm och så kom döttrarna dit och vi hade en mysig Stockholmshelg. Mysiga restaurangbesök, Skansen, Fotografiska museét, ishockey-VM i Globen och till sist Jesus Christ Superstar på Göta Lejon. Superhärlig helg och fantastiskt att få umgås och ha trevligt med sina vuxna döttrar. Känner mig så rik som har så underbara barn.
Har sedan haft en kort intensiv arbetsvecka, på tre dagar eftersom det sedan var dags för begravning av min systerson! Har så svårt att fatta att han inte finns mer, men oj vad vi har mycket att lära oss av honom. Att bry oss mer om varandra, ringa till varandra, hjälpa varandra mer osv.
Det blev mitt i allt en fin och hoppfull begravning med tankar om att vi kommer att ses igen. Oerhört mycket folk som tog kraft och energi av mig, bara att närvara kändes påtagligt jobbigt jag blir så oerhört påtagligt påmind om Elins o Davids begravningar. Saknar dem så mycket.
Var ledig även igår fredag dels för att sonen var hemma från Småland men också för att det tog så mycket kraft att närvara vid begravningen att jag kände att jag behövde återhämtning.

Dränerad!

Känner mig fullständigt dränerad på ork! Har tillbringat ett drygt dygn tillsammans med syster o svåger i deras sorg o saknad efter sonen. Det kändes viktigt för mig att göra detta och att vara nära dem så här direkt men oj vad det tar kraft! jag har varit fullständigt utpumpad sedan jag fick beskedet. Min kropp reagerar ju så enormt, det känns som jag har sprungit ett maratonlopp, har ont och värk i kroppen på ett märkligt sätt.
Åker till döttrarna i Göteborg på fredag för att umgås och ladda lite energi,hem och vänder för att sedan åka på  KOM-dagar i Stockholm och avslutar med Jesus Christ Superstar med döttrarna som kommer upp från Göteborg.
Sedan ska det bli begravning och det gruvar jag mig för, första begravningen av en nära anhörig sedan David dog. Saknaden efter David och Elin känns så enormt påtaglig och tung just nu. Frågorna är många i detta........

Tiden stannar upp........

Min älskade systerson avled helt hastigt i går, tala om att tiden verkligen stannar upp! Han blev 42 år och jag har lekt, passat och följt honom genom åren. Jag skulle fylla 12 år när han föddes så för mig har han ju "alltid" funnits. Döden är ju alltid oväntad och det känns alltid chockartat oavsett när det hände samtidigt bra att han slipper ligga som ett kolli. Min
Jag har svårt att ta in att det hänt samtidigt som jag vet hur det känns. Nu har både jag och min syster förlorat våra förstfödda barn, så konstigt alltså. I morgon ska jag åka till min syster och finnas till för dem. Min egen kropp reagerar och minns allt i detalj från Elins och Davids bortgång vilket gör att jag känner mig darrig och skakis just nu.....märklig känsla!

Himlen finns på riktigt!

Jag slutade tidigare idag vilket är väldigt skönt när det är fredag. Tycker att jag känner mig ovanligt sliten för närvarande och då är det extra skönt att komma hem lite tidigare. För ett tag  läste jag en fantastisk bok som heter "Himlen finns på riktigt", vilken tröst och vilket hopp den gav mig. Jag har ju varit och är övertygad om att himlen finns men att få läsa om det på ett så påtagligt sätt är en enorm tröst särskilt när jag förlorat både dotter och man alldeles för tidigt i livet. Jag vet att när biskop Tony Guldbrandzén avled så fick jag en så fantastisk bild för mig där David och Tony sitter o diskuterar teologi med varandra.....


Precis före påsk i år fick jag tips om en ny app till telefonen.Jag laddade ner den och den gav mig så mycket under påsken  "Lev med Jesus" heter appen och den började en vecka före påsk med att skicka bibeltexter med en liten ljudsignal så att jag kunde följa hela påskdramat genom att läsa bibeltexterna. Ett annorlunda men fascinerande sätt att ta del av påskdramat, särskilt närvi var samlade allihop hos Josef och det inte blev så mycket gtjbesök.

Förändring och speciella datum!

Idag är det precis 36 år sedan David o jag började sällskapa! Det märkliga är att min kropp reagerar på dessa speciella datum och tillfällen. Saknaden finns ju där ständigt varje dag, varje minut och varje sekund men ändå inte alltid så väldigt påtaglig utan mer som ett bakgrundsbrus. Det är så mycket minnen som passerar och det är så oändligt mycket jag skulle vilja dela med D just nu. Ibland kommer en formulering för mig som jag hörde av en i FEBE "inte visst jag att NN skulle vara död så länge" och nog kan jag också tänka så ibland.
En av mina favoritförfattare Tomas Sjödin som jag även haft förmånen att lyssna till vid ett flertal tillfällen sa en av dessa gånger med tanke på sin saknad o sorg ungefär så här. " Det var inte det här vi drömde om. Det var så här det blev. Det kan hända att livet sticker till dig nya drömmar bortom de stora djupa förlusterna"
Ett underbart citat att hämta kraft ifrån istället för kommentarer man ibland fått att "Du kommer säkert att lära dig något av detta"

Vilken helg!

Helgen har bjudit på ett strålande väder med sol, gnistrande snö och i lördags var temperaturen kring 0-gradigt. Vilket gjorde att det självklart blev en rejäl skidtur efter melodikrysset.
Två varv runt sjön = 1 mil där spåret efter veckans töväder blivit bitvis rätt isigt. Trodde att jag skulle bli mer mör i armarna än jag blev av allt stakande.
Söndag börjar med 1 mil på cykeln och sedan förberedelser för den flygtur som Johan föreslagit. Tyvärr var det alltför mycket låga moln när vi tänkt flyga så vi flyttade flygtiden till eftermiddagen och for hem o åt under tiden. Vid 15:45 kom vi så iväg och det var verkligen helt fantastiskt att flyga idag, kändes som vila, återhämtning och njutning.
Precis en sån helg som kan behövas när det under veckan är alltför rörigt o förvirrat! Men nu ska det bli förändring jobbmässigt för min del vilket jag ser fram emot och hoppas mycket på.