Goda samtal!

Nu börjar min semester lida mot sitt slut och det känns ganska ok så här efter drygt 8 veckors ledigt. Har hunnit en hel del som gett mig inspiration och avkoppling. I går till exempel var jag på en dagsutflykt med en väninna som förutom intressanta platser vi besökte även innehöll en hel del av goda givande samtal om livet och hur man förhåller sig till allt man stöter på.
När vi var på hemväg ringde en mycket god vän(präst) och undrade om det var möjligt att hon och hennes man (även han präst) kunde äta mat tillsammans med mig på någon lämplig restaurang i Matfors. Oj så glad jag blev. Vi åt mat tillsammans och fick några timmar med givande samtal om vår kära Svenska kyrka och de bekymmer vi alla tre upplever med minskade besökare och hur man hanterar detta. Tänk så givande att dela tankar med varandra. Det är något som borde möjliggöras betydligt oftare även i våra olika församlingar. Detta samtal kommer vi nog att fortsätta på något sätt med förhoppning att fler ska kunna vara med och dela tankarna.

Saknad mitt i glädjen!

Tänk så konstigt det kan vara! När jag borde vara jätteglad så känner jag en stor,stor saknad eftersom jag vill denna glädje med David.
Att vår yngsta dotter nu gått och förlovat sig och bara sprudlar av glädje och kärlek, ja då översköljs jag av saknad efter David. Varför fick inte han vara med och uppleva denna glädje? En fråga som jag inte får något svar på men som poppar upp ibland när saknaden blir alltför tung.
Visst känner jag en stor glädje o tacksamhet över våra underbara och fantastiska ungdomar och nånstans vill jag tro att David har lite koll på oss ändå. Men den där känslan av att dela och känna till hur allt varit, hur det var när barnen var små och sedan växte upp den går ju bara att dela med den andra föräldern.

Födelsedagar

Här tuffar semestern på och jag är nu inne på min 6:e vecka. Har insett att det var behövligt med denna långa period av ledighet och vila, jag var nog på gränsen till att bränna ut mig tror jag.
Samtidigt kommer dessa dagar av saknad över en och särskilt dagar som idag då vår älskade Elin skulle ha fyllt 32 år. Det känns i hela min kropp att hon fattas och att hon inte finns med oss är fortfarande konstigt och märkligt. Återkommer till den där formuleringen som Olle (tidigare ordf i Vimil) skrev om sin son "Inte visste jag att Svante skulle vara död så länge"
Precis så känner jag det både nu och då vad gäller både Elin och David. Det känns ibland som att "Nu räcker det nu får ni komma tillbaka vi längtar så"

Tror ändå att de skulle känna sig rätt stolta och glada över sin familj nu. Våra barn är ju fantastiska och jag känner sån glädje och tacksamhet över dem varje dag.
Jag har ju varit på resande fot senaste veckan och gjort något för första gången i mitt liv. Bilat helt ensam genom Sverige och varit hos Josef i Tingsryd några dagar. Bilkörningen gick jättebra och smidigt, det kommer jag nog att göra fler gånger. I Tingsryd fick jag dessutom möjligheten att umgås med Josefs flickvän Elin, känns märkligt att det kommer in Elin i familjen igen, men jag är så glad för Josefs skull att han träffat en så trevlig flicka.

Försöker mitt i allt att ändå varva min ledighet med total avkoppling och att göra lite för egen del och tillsammans med vänner. Den ständiga kompromissen att veta var gränsen går för min ork för närvarande, men det tar väl sin tid att lära sig det igen. Vill ofta mer än jag orkar och jag har svårt att sätta gränser men jag övar....

rensar

Tänk att jag redan är inne på min 4.e veckas semester. Vädret har väl varit lite si och så men jag klagar inte utan tar till vara de stunder det är sol och passar då på att vara ute och njuta. Jag har ägnat mycket tid åt läsning hittills, det har blivit ett antal ljudböcker, ett antal E-böcker samt förstås en mängd "vanliga" böcker, är så glad och tacksam för mitt digra bibliotek här hemma (som växer stadigt)

För övrigt har jag denna vecka kommit igång med rensning! Det behövde rensas lite överallt här hemma och det har inte funnits så mycket ork att göra det på ett bra tag.
Men nu slänger jag massor, tomma burkar, gamla tuber, uttjänta skor osv. Idag har jag också hittat ett antal årgångar av Svensk kyrkotidning insatta i pärmar, (trodde det var slängt redan) samt ett antal pärmar med Davids predikningar och även ett antal pärmar av alla kyrkliga handlingar han haft. Just när jag var igång att slänga och kände mig så effektiv så dyker detta upp och allt stannar upp. Hur ska jag nu göra, ska det vara kvar o sparas eller? Känslomässigt är det alltför smärtsamt att slänga bort allt så jag kommer troligtvis att göra en kompromiss, slänga delar bara. Saknaden sköljer över mig samtidigt som jag nånstans ändå kan känna att David skulle varit oerhört glad o stolt om han träffat sin familj idag. Önskar så att det vore möjligt, men vi får se fram emot den dag vi kommer att mötas igen.

Lång ledighet!

Ja nu ligger en hel sommarledighet framför mig. Efter nästan 7 år på samma arbetsplats med diverse inhopp under några år tidigare så har jag nu lämnat detta bakom mig. Är visserligen fortfarande anställd men har semester fram till och med 31 juli som är min sista anställningsdag.
Jag ska njuta allt jag kan av att vara ledig och försöka att inte ställa en massa krav på att jag ska hinna med så mycket utan bara tillåta mig att bara vara. Inser ju redan nu att jag kommer att sakna mina arbetskamrater oerhört mycket vi har delat så mycket och flera av dem har sagt så mycket bra om David och de saknar honom också väldigt mycket. Har även fått mycket positiv respons av flera av arbetskamraterna där flera önskat att jag skulle vara deras chef!
Men nu gäller det först och främst att varvar ner och hämta kraft.

Nedräkning....

Förändring är på gång och det känns spännande på flera sätt. Har nu bara 10 arbetsdagar kvar på den arbetsplats där jag arbetat i nästan 7 år och även hade lite timanställning i under flera år tidigare.
Visst kommer det att kännas vemodigt, men samtidigt känner jag mig utmanad att börja något nytt och jag tror att det är rätt för mig att göra detta. Är också fast övertygad om att D skulle stöttat mig och uppmuntrat detta.
Nu blir det en lång skön sommar med ledighet för min del hela juni och juli månad innan jag börjar på min nya arbetsplats. Nya rutiner och vanor men jag hoppas verkligen att jag ska kunna svara upp mot de förväntningar de har på mig. Samt att jag ska klara av att min företrädare som går i pension kommer att arbeta kvar men med lite andra uppgifter under 1 år.
Spännande känns det i alla fall......

Laddat batterier för att orka begravningen

Har varit på resande fot i nästan två veckors tid! Först ett par dagar med mina döttrar i Göteborg, där vi firat Sofies pojkvän som dels fått ut sitt exemensbevis och dels fyllde han år medan jag var där. Var bara hem och vände och hann gratulera min egen son kvällen innan han fyllde 30 år!! Sedan bar det av till Stockholm och KOM 2012, intressanta och givande dagar. Stannade sedan kvar i Stockholm och så kom döttrarna dit och vi hade en mysig Stockholmshelg. Mysiga restaurangbesök, Skansen, Fotografiska museét, ishockey-VM i Globen och till sist Jesus Christ Superstar på Göta Lejon. Superhärlig helg och fantastiskt att få umgås och ha trevligt med sina vuxna döttrar. Känner mig så rik som har så underbara barn.
Har sedan haft en kort intensiv arbetsvecka, på tre dagar eftersom det sedan var dags för begravning av min systerson! Har så svårt att fatta att han inte finns mer, men oj vad vi har mycket att lära oss av honom. Att bry oss mer om varandra, ringa till varandra, hjälpa varandra mer osv.
Det blev mitt i allt en fin och hoppfull begravning med tankar om att vi kommer att ses igen. Oerhört mycket folk som tog kraft och energi av mig, bara att närvara kändes påtagligt jobbigt jag blir så oerhört påtagligt påmind om Elins o Davids begravningar. Saknar dem så mycket.
Var ledig även igår fredag dels för att sonen var hemma från Småland men också för att det tog så mycket kraft att närvara vid begravningen att jag kände att jag behövde återhämtning.