Tiden stannar upp........

Min älskade systerson avled helt hastigt i går, tala om att tiden verkligen stannar upp! Han blev 42 år och jag har lekt, passat och följt honom genom åren. Jag skulle fylla 12 år när han föddes så för mig har han ju "alltid" funnits. Döden är ju alltid oväntad och det känns alltid chockartat oavsett när det hände samtidigt bra att han slipper ligga som ett kolli. Min
Jag har svårt att ta in att det hänt samtidigt som jag vet hur det känns. Nu har både jag och min syster förlorat våra förstfödda barn, så konstigt alltså. I morgon ska jag åka till min syster och finnas till för dem. Min egen kropp reagerar och minns allt i detalj från Elins och Davids bortgång vilket gör att jag känner mig darrig och skakis just nu.....märklig känsla!