länge sen

Helg igen! Har så svårt för den där känslan som kommer krypande, känslan av ensamhet, övergivenhet. Jag vet att det inte är så men känslor är som sagt var svåra att styra. Det brukar gå bra under fredagkvällarna då jag oftast är rätt trött och låter TV:n söva mig lite, även lördagsförmiddagarna brukar det kännas rätt bra. Ser till att ha fullt upp att göra, men sen kommer det krypande den där jobbiga känslan och saknaden blir så oändlig och frågan VARFÖR tornar upp sig! Att ramla ner i den där "skithinken" är lika jobbigt när det än händer! Vet också att den där jobbiga känslan kommer att gå över och då kan det i stället vara underbara minnen som poppar upp. Upphör i alla fall inte att fascineras över hur mycket kraft och energi som går åt till att känna sorg och saknad och att försöka hitta tillbaka till ett hanterbart liv igen. Just nu är det också så mycket som jag skulle vilja fundera med D om, så mycket som jag skulle vilja ha hans kloka råd i. Att alltid vara sin egen "motor", att alltid vara den som ska driva igenom saker, alltid fatta alla beslut helt själv. Ja det var länge sen som jag översköljdes av sån längtan och sån saknad men så kan det väl få vara nån gång också.