helg!

Tänk att det ska kännas så oerhört tungt och jobbigt med att det är helg. Jag behöver ju vila från jobbet men den där tystnaden och ensamheten känns bara så svår. Konstaterade när jag läste inlägg från andra som förlorat sin livskamrat att jag inte är ensam som känner så här, en liten tröst men ändå inte helt enkelt. Visst kan jag klara av att vara ensam och även tycka att det är skönt ibland men då är det ju den självvalda ensamheten jag menar. Nu känns det bara så jobbigt att fylla ut en hel helg med lämplig nivå på aktivitet och sysselsättning.
Jag försöker aktivera mig med att cykla motionscykel, städa huset,läsa böcker, promenera i det vackra vädret och visst är allt detta behövligt och skönt saknaden efter D finns där och gör så oerhört ont. Det är så mycket jag skulle vilja prata med honom om och så mycket att dela med honom som inte går att dela med någon annan! Vill ju gärna umgås med vänner men orkar inte vara den som hela tiden tar initiativet till kontakt.
Nu är det i alla fall snart söndag kväll och i morgon börjar en ny vecka. Så skönt!  Dessutom en spännande vecka för min del eftersom jag utmanat mig och gjort något som jag inte vet vad det kommer att leda till. Finns säkert anledning att återkomma.