Däckad!

Tänk vad fort man kan bli fullständigt utslagen! En av mina arbetskamrater var hemma för magsjuka i torsdags, (hon var på jobbet på onsdag och talade då om att hennes son hade magsjuka). På torsdag kväll när jag kom hem från jobbet började jag känna mig ur form i magen och innan kvällen var över var jag fullständigt däckad! Natten blev det dåligt med sömn och på fredagsmorgonen när väckaren ringde insåg jag att jag bara inte orkade fara på jobbet! Ringde min kollega för att be henne ta telefontiden bara för att få höra att även hon var drabbad. Som tur var läste det sig efter att antal telefonsamtal, o sen fick jag sova o försöka samla kraft igen. Tur att det vänder så fort ändå så redan på eftermiddagen var jag mer eller mindre återställd igen om än väldigt trött och slut!
I lördags blev hela hallgolvet lagt så nu återstår "bara" att sätta tillbaka dörrar, golvsocklar, dörrfoder, trösklar, garderob osv. Otroligt vad det tar tid att återställa, men det är väl bara att gilla läget och låta det ta den tid det tar.
Vad gäller min utmaning så blev inte beskedet som jag tänkt mig men trots det  känner jag mig ändå ganska nöjd! Att ha blivit utvald bland 39 st och sedan bli en av de två som når längst! Jag kan ändå får jag väl säga......o kanske tro att nästa gång når jag längst!

Tålamod!

Jag är tacksam att jag inte har kostat på några avgifter på något gym den här vintern! För mig är det mer än tillräckligt att skotta snö. Eftersom det snöat så enormt mycket har jag inte hunnit med att styra bort snön utan i stället fyllt dels infarten till carporten och till slut även en del av min gårdsplan med stora högar med snö! Inser ju nu att det är ohållbart att ha det så och har nu börjat att förflytta högarna nedanför grannens tomt där det än så länge är möjligt att lägga snö! Med MP3-spelaren igång och lyssnandes på sommarprogrammen har jag i kväll börjat det arbetet, något som kommer att ta sin tid särskilt när det hela tiden envisas med att komma ännu mera snö!

I lördags var jag tillsammans med min son  och köpte masonit till källaren. Upptäckte vid nyår en stor vattenpöl under laminatgolvet i hallen nere, både jag och mina söner var övertygad om att det var en vattenskada och troligtvis golvvärmen till duschen som orsakat detta.  Mina söner plockade bort laminatgolvet jag lagt för ett par år sedan, tog bort masoniten som var fuktskadad och sedan fick jag  ringa till försäkringsbolaget och anmäla skadan. Fick vänta en dryg vecka innan det kom någon som kunde titta på det hela  och då mättes det fukt, undersöktes och grubblades för det var hur torrt som helst, de väntade 14 dagar till och mätte fukt en gång till och lika torrt denna gång. Då sa det att det var ett mysterium och bara att lägga tillbaka golvet vilket vi började med i helgen. Jag ville gärna göra det själv så att det blev riktigt gjort!
Vi hann i alla fall få tillbaka undergolvet och masoniten så nu är det bara att börja med laminatgolvet till helgen, jag är bara så förundrad att det ska ta sån tid, jag vill ju helst vara klar innan jag ens har börjat. Får ständigt öva mig på detta med tålamod.

Den här veckan känns spännande, jag kanske får beskedet på min utmaning som jag gjort. Återkommer om det.

Städa sorgerummet!

Oj vad dagarna bara rusar iväg. Förutom att fylla dem med jobb så är det skottande och åter skottande! Har svårt att inte skratta åt all snö som kommer, det är ju helt otroligt vilka mängder och inget går det att göra för att stoppa snöandet så det är ju bara att gilla läget och inse att det är bra styrketräning.
Häromkvällen var jag i alla fall på FEBE-träff och den här gången var det mycket intressant. Vi fick lyssna till Sara från H-sand som berättade och delade med sig av sin erfarenhet. Jag blev helt förundrad av att jag reagerade så starkt på hennes berättelse men det var så mycket som påminde mig om när vår älskade E lämnade oss. Sjukhuset i Umeå, personalen där, respirator, beslut, våndan, det ofattbara att det var slut. Hela min kropp reagerade och det var längesen jag kände det så tydligt i hela min kropp men det berodde antagligen på att hennes berättelse hade så många likheter med min egen.  Ja dessa känslor kommer jag att ha med mig resten av mitt liv! Men samtidigt gäller det att mitt i allt ändå våga tro på livet och att som Sara sa städa upp i mitt sorgerum så att inte bitterheten tar över för det är alldeles för lätt att det kan bli så. Det var en bra beskrivning tycker jag på detta med sorg och saknad att i mitt inre har jag ett sorgerum som jag går ut och in i och det rummet gäller det att städa i så att inte bitterhet och annat får ta över, ja det är ett arbete som kräver sitt.

Helgarbete

Den här helgen har varit fylld av arbete på olika sätt. Samtidigt skönt för mig som så ofta tillbringar helgerna i ensamhet och tysthet. I lördags utfördes den arbetsdag som var utlovad hos mina vänner. Det blev en mycket trevlig dag och så otroligt roligt att jobba tillsammans, även det mest trista förvandlades och blev roligt att göra tillsammans och dessutom hanns det med en hel del. Sånt borde göras oftare att vara hemma  hos varandra och hjälpas åt med det som man tänkt men som inte blir av eller som man knappt hinner börja med innan det är dags för matlagning osv. Allt bara flöt på i lördags och det bars, flyttades, lagades mat och allt i en trivsam samvaro som kändes så bra.
Sen var det ju det där med snön! I går ägnade jag mig åt att börja flytta bort en av de enorma högar som blivit på min infart, jag vill ju gärna att det får plats i alla fall en bil till bredvid garageinfarten. Efter drygt 1,5 timmes flyttande av snön så var jag bara tvungen att inse att jag skulle inte hinna allt. For sedan till gravarna för att skotta o tända ljus, det tog mig en hel timme av skottande innan jag var framme vid gravarna så att det gick att tända ljusen! Vilka snömängder och vilka enorma drivor det är överallt.

Söndagskvällen avslutade jag med ett biobesök helt för mig själv men inte hade jag trott att det skulle vara bara jag och tre till i salongen. Filmen hette "Trädet" och handlade om en familj där pappan hastigt avlider och den enorma sorg som de drabbas av och som de hanterar på olika sätt. En klart sevärd och fin film som grep tag i mig och fick mig att fundera mycket kring hur sorgen kan gestalta sig och vikten av att prata mycket med varandra i samband med sorg.

Arbetsdag!

 Lördagmorgon, motionscyklande, läsning av bra böcker, frukost och uppladdning för dagen. Men också ständig saknad av de som fattas mig, ensamheten och tomheten känns än mer på helgerna.
Känner mig mör och slut i mina armar av gårdagens snöskottning och ändå är det betydligt mer som behöver skottas men det får bli en annan dag.  I dag ska det arbetas hos goda vänner, den arbetsdag hemma  hos dem som vi i samtalsgruppen gav dem i 40-årspresent ska genomföras.

Ser fram emot en trevlig dag tillsammans.

Vinter!

Idag blev det ett riktigt snöoväder, något jag inte alls var förberedd på om man nu kan bli förberedd på det. Känner mig i alla fall tacksam att jag tog mig hem från jobbet, även om det bitvis hade varit bra med ett plogblad på bilen. Sedan var jag tvungen att skotta för att ta mig in i huset och eftersom det fortsatt att snöa och blåsa (storma) hela kvällen så lät jag bli att skotta färdigt på gården! Inser att det kommer att bli ett rejält styrkepass för att jag ska ta mig ut med min bil i morgonbitti, hoppas blåsten avtagit till dess. Just nu har jag nog mest lust att krypa ner med någon av alla de böcker som jag har på G just nu.

helg!

Tänk att det ska kännas så oerhört tungt och jobbigt med att det är helg. Jag behöver ju vila från jobbet men den där tystnaden och ensamheten känns bara så svår. Konstaterade när jag läste inlägg från andra som förlorat sin livskamrat att jag inte är ensam som känner så här, en liten tröst men ändå inte helt enkelt. Visst kan jag klara av att vara ensam och även tycka att det är skönt ibland men då är det ju den självvalda ensamheten jag menar. Nu känns det bara så jobbigt att fylla ut en hel helg med lämplig nivå på aktivitet och sysselsättning.
Jag försöker aktivera mig med att cykla motionscykel, städa huset,läsa böcker, promenera i det vackra vädret och visst är allt detta behövligt och skönt saknaden efter D finns där och gör så oerhört ont. Det är så mycket jag skulle vilja prata med honom om och så mycket att dela med honom som inte går att dela med någon annan! Vill ju gärna umgås med vänner men orkar inte vara den som hela tiden tar initiativet till kontakt.
Nu är det i alla fall snart söndag kväll och i morgon börjar en ny vecka. Så skönt!  Dessutom en spännande vecka för min del eftersom jag utmanat mig och gjort något som jag inte vet vad det kommer att leda till. Finns säkert anledning att återkomma.

Trötthet

Jag känner av en sådan enorm trötthet vilket jag tror är en av alla reaktioner jag dras med efter allt jag varit med om under en följd av år. Förlorat några av mina allra närmaste mor, far, dotter o man! Det är en lång väg att lära sig att leva igen efter detta, att försöka lära känna sig själv som den nya person man blir.
 Sedan att vara ensam med stort hus, stor trädgård, bil och dessutom ett krävande heltidsarbete tar mycket kraft av mig. Fredagskvällar gör jag inte många knop, vilket känns frustrerande för jag skulle vilja så mycket!  Men efter att ha lagt mig tidigt och sovit någorlunda bra så kände jag mig pigg för att börja dagen med att städa hela huset (alla 256 kvadrat) och sedan cykla 4,5 km på motionscykeln. 
Nu ska jag se om det kan bli dags att lägga igen golvet som hade vatten mellan laminaten och underliggande masoniten och som vi upptäckte strax efter nyår! Har haft hantverkare, skadereglerare och fukttekniker hit och alla har bara stått helt frågande till vad vattnet kommit ifrån!