ja nu är det tomt, tyst och ensamt i huset igen! Efter dryga tre veckor med barn i huset är det åter igen tomt och tyst här! Visst kan jag känna det skönt ibland med ensamheten men då är det den självvalda ensamheten och inte en påtvingad. Nog har jag väl börjat vänja mig vid detta att leva ensam men ack så trist detta är och jag känner ju en ständig saknad efter min älskade.
ja mötas och skiljas är verkligen livets gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar