Läser!

Jag ägnar mycket tid åt att läsa böcker eller att lyssna på böcker. Ofta har jag flera böcker på gång samtidigt! Nån bok som jag har när jag cyklar på morgonen, nån bok som jag läser på kvällen innan jag somnar och sedan nån bok som jag brukar lyssna på när jag är ute och går.
Nu har jag nyss läst ut en bok som heter "Niceville" och som handlar om 60-talets  USA/Missisippi och rasproblematiken, alla mörkhyade som fick tjäna som hembiträden i vita familjer med allt vad det innebar. Klart läsvärd bok.
Snart har jag även läst ut boken "Eskil -Riddaren av syrenbersån" som handlar om en problematik som vi haft i Sverige vad gäller barn som föds med handikapp, det är femtiotal i Sverige och strax söder om Stockholm bor det par som boken handlar om och som efter ett antal missfall får sitt första barn som föds med Downs syndrom.
Det är fantastiskt med böcker!

helg igen!

Oj vad tiden går fort, nu är det redan helg igen! Mina känslor för helg är oerhört kluvna, visst är det skönt med ledigt från jobbet men samtidigt så denna enorma ensamhet! Visst trivs jag med min ensamhet men eftersom den inte är självvald så är det oerhört jobbigt också.
Idag när jag var ute o gick så lyssnade jag på två nedladdade avsnitt av radiopsykologen som handlade om sorg och hur man bearbetar sorgen, hur man "går vidare" och även hur omgivningen reagerar. Det ena avsnittet hade jag hört tidigare men det var intressant att höra igen, jag kände igen mig så väl. Detta med kommentarer som "Du måste rycka upp dig o ha sörjt färdigt nu"  eller de som låtsas att de förstår fast de inte har en aning om vad det handlar om.
Samtidigt inser jag mer o mer vikten av att det finns grupper o sammanhang där människor som drabbats av sorg har möjlighet att dela erfarenheter med varandra, att få möjligheten att spegla sig och sin sorg i en annan människa är oerhört värdefullt.Sorg går ju aldrig över men man kan lära sig att leva med den även om det inte är enkelt. Det finns heller inga mallar för hur sorg ska se ut eller hur man ska hantera sin sorg för vi är så olika vi människor.

Dela livet!

 I kväll har de varit här hos mig, mina underbara vänner i den samtalsgrupp som jag fick förmånen att börja i för ca 2 år sedan. Det känns bara så privilegierat att så regelbundet ha möjlighet att samtala om livet, stort som smått, svårigheter, glädjeämnen ja allt kan rymmas i våra samtal.
Vi träffas varannan vecka hemma hos varandra och då börjar vi alltid med att äta soppa tillsammans (det har inte blivit samma soppa nån gång än!) När vi sedan är mätta o belåtna fortsätter samtalet om livet, Gud, tron och allt däromkring! Som röd tråd brukar vi ha någon intressant bok och orkar o hinner vi så försöker vi läsa lite inför våra träffar.
Jag önskade att alla skulle ha den möjligheten att få dela livet med några vänner på det här sättet.
Nu har tystnaden lagt sig här hemma och jag ska försöka samla mig för morgondagen då jag ska lära mina arbetskamrater hur vårt nya bokningsprogram fungerar.
Over and out!

100 år

Älskade mamma! I dag skulle du fyllt 100 år om du levt. Tänk vad vi skulle ha firat dig, nu kommer jag att tända ljus här hemma och minnas, eftersom jag inte har möjlighet att besöka din grav idag.  Jag saknar att höra din röst men bär med mig många fina minnen. Samtidigt är det så oändligt mycket jag skulle vilja dela berätta för dig.
Jag minns ju så väl din egen glädje när du berättade om ditt arbete på lab och hur roligt o intressant du tyckte det var och nu har du ett barnbarn som går i de spåren, jag kan bara ana vad du skulle sagt och känt inför det,
Men tänk vilket långt och innehållsrikt liv ni ändå fick! På långfredag den 2 april 1999 somnade du in i en ålder av 88 år. Minns dig med glädje och tacksamhet.
Saknar dig så mycket och saknaden har känts extra i samband med förlusten av E och D för min del.
 Med kärlek din yngsta dotter

Motion

Jag har sedan en tid tappat min regelbundenhet i att motionera vilket inte känns  bra. Har ju sedan ett antal år tillbaka cyklat på motionscykel varje morgon och då läst någon bok samtidigt. Under hösten och julen har det inte blivit så många gånger men så bestämde jag mig förra veckan att försöka få till den där regelbundenheten igen. Det känns så bra att få igång kroppen så där på morgonen. Dessutom har jag nu i helgen lyckats med att komma ut på härliga vinterpromenader och då jag är ute o går så lyssnar jag alltid på någon bok eller något radioprogram jag laddat ner. Just i helgen har jag lyssnat på ett par av programmen "Vinter i P1" Mycket bra program och klart värda att lyssna på. Det ena var Patricia Tudor Sandahl och det programmet kommer jag nog att lyssna på fler gånger, hon har så mycket klokt att säga.

Hopps jag lyckats laddat upp tillräckligt för en ny arbetsvecka, det känns skönt att helgen är över jag tycker det är så jobbigt med helger numera.

pusselbit

Tänk att vi är värdefulla och viktiga för att vi är just precis dem vi är. Vi har så lätt i all fall vi svenskar med vår jantelag som sitter i ryggmärg att förringa oss själva och tro att vi inte kan något. I stället borde vi jobba på att inse att vi är viktiga pusselbitar i Guds skapelse var och en. Oavsett hur olika pusselbitarna ser ut så behövs de allihop, pusslet ser ju bra konstigt ut utan rambitarna och om det så bara saknas en enda liten bit av motivet så ser det inte bra ut. När man försöker lägga pussel så kan det ibland kännas helt omöjligt och man tror att det fattas bitar men så helt plötsligt bara finns de där. Hur vore det om vi alla försökte se till att vi är den absolut rätta pusselbiten och att vi är på rätt plats!

FEBE

I kväll har jag varit på första samlingen med FEBE =(grupp för oss som förlorat barn) efter jul. Känner mig förundrad över vad den gruppen betyder för mig. Där kan alla masker falla och jag behöver inte säga så mycket och säger jag något så blir jag förstådd på ett fantastiskt sätt. Tänk att få dela tankar och känslor med andra  som upplevt det jag upplevt, detta att förlora sitt barn! Det går ju bara inte att förstå om man inte varit med om det och det är så oerhört mycket som händer i ens kropp och med psyket efter en sådan händelse som bara inte går att beskriva eller förklara. Samtidigt som jag fått vänner för livet så har man en kluven önskan om att FEBE inte skulle behöva finnas. Men hur som helst känns det alltid bra när jag varit på dessa FEBE-träffar.

Det goda mötet

Jag är en stor bokmal, älskar att läsa böcker och jag är en allätare/läsare när det gäller att konsumera böcker. Deckare, romaner, biografier, historiska och teologiska böcker. Ja det mesta intresserar mig. När jag inte läser så försöker jag ordna mina böcker i bokhyllan efter författare för att överhuvudtaget kunna hitta. Funderar även på om jag ska börja med att ordna efter ämneskategori, vi får se.
En bok som jag fick tips om (via en blogg faktiskt) och som jag läste i somras var boken "Det goda mötet" av Emanuel Ezra. Det kanske är självklarheter han skrivit men jag började verkligen att  fundera på vad ett gott möte är och hur jag gör för att ett möte ska bli gott?  Har jag det som krävs för att ett möte ska bli gott nämligen den goda viljan? Emanuel säger också i boken att om vi tar bemötandefrågor och människor på allvar måste vi i en bemärkelse vara sanningssökare och ha en ödmjukhet inför det vi inte förstår/vet. En klart läsvärd bok som man gärna skulle kunna samtala omkring.

Vemod

Tänk att jag alltid känner sånt vemod när julen ska städas ut. Inte har det blivit lättare med åren heller, förra året var första gången i mitt liv som jag var helt ensam om att städa bort julen o kasta ut granen! Sen är det ju ett evigt plockande innan allt är borta och ett stort hus och helt ensam så tar det lite tid. Dessutom tycker jag att det blir så tomt o kalt när allt är borta, ännu mer än vanligt alltså. Men om allt inte försvinner idag vad gör det?

Funderar i stället över det jag läst senaste tiden. Jag har sedan vår Elin hastigt dog och sedan även David haft så svårt att läsa bibeln, be och även gå i gudstjänster. Har försökt flera gånger men det har bara känts för svårt. Nu vid årsskiftet bestämde jag mig för att försöka att regelbundet läsa någon andaktsbok i alla fall! Det har blivit två andaktsböcker som jag försöker läsa varje morgon. Föll för den som jag läst tidigare nämligen "Ge oss idag" av Henri J M Nouwen och sedan en ny  "Ett liv i din dag" av Maria Küchen. det är mycket bra och tänkvärda böcker Maria Küchen skrev under gårdagens datum om Vinter i själen om att människan behöver lågsäsonger när hon inte förvänta sig att att ge avkastning på något sätt. Henri Nouwen skrev för dagens datum om vikten av bön som bron mellan mina tankar och mina dag/nattdrömmar
Så tänkvärt, jag funderar vidare på detta....

tiden

Tycker det är märkligt med tiden som går och går  samtidigt som det kan kännas som att den står still!
I går den 12 jan var det precis 4 år sedan vi hade begravningsgudstjänst efter min älskade David, det känns ju som igår och samtidigt så länge sedan.  Kroppen reagerar på sitt eget vis de här speciella tillfällena som årsdagar, större helger osv.  Det är ju så oändligt mycket som har hänt som jag skulle vilja dela med honom!
Saknar så enormt mycket Davids klokhet och våra samtal och intressanta diskussioner. Just nu är det en speciell sak som jag verkligen skulle vilja fundera med honom om och få hans råd och stöd i!

Minnen

Tänker på den här tisdagen för 33 år sedan, datumet var 10 januari och David och jag förlovade oss. Så underbart att ha härliga minnen att kunna plocka fram och begrunda. Samtidigt är det så många tillfällen som saknaden gör sig påmind och smärtar men det är ju mer detta att det är så mycket som jag tycker att David missar. Av vårt liv tillsammans och av barnens liv. Men alla minnen av vårt gemensamma liv är ju fyllt av en massa glädje, det gäller bara att kunna plocka fram dessa när det känns tungt.

mötas och skiljas

ja nu är det tomt, tyst och ensamt i huset igen! Efter dryga tre veckor med barn i huset är det åter igen tomt och tyst här! Visst kan jag känna det skönt ibland med ensamheten men då är det den självvalda ensamheten och inte en påtvingad. Nog har jag väl börjat vänja mig vid detta att leva ensam men ack så trist detta är och jag känner ju en ständig saknad efter min älskade.
ja mötas och skiljas är verkligen livets gång!

Insnöad!

ja nog är det väl nästan så att man känner sig lite insnöad för närvarande. Jag kan inte komma ihåg när vi hade så här mycket snö redan i början av januari. Men jag får väl trösta mig med att jag inte behöver gå på gym utan får min beskärda del av träning  i och med all skottning!
 Mina tankar snurrar på och jag funderar på detta med livspussel, vad är det och hur får man det att gå ihop? Är detta med livspussel ett nutida fenomen? Funderar också på hur det skulle kännas att precis som man ibland behöver defragmentera hårddisken för att få datorn att bli snabbare även kunde defragmentera mitt hjärta för att få lite ordning på alla tankar och drömmar som virvlar runt.

Har blivit med blogg!

Nytt år och nya möjligheter! Vad kan vara bättre än att börja blogga, något jag funderat på ett tag. Här kommer jag att dela med mig av mina tankar om livet, böcker och filmer .

Det nya året kunde verkligen börjat bättre för min del! Konstaterade nämligen en vattenskada i min källare i söndags, och direkt så såg jag enbart de enorma kostnader som detta kommer att innebära. Ett hus kräver ju ständigt underhåll men det är ganska tufft att vara ensam om precis allt och jag varken orkar eller hinner så mycket eftersom jag arbetar heltid också.
Samtidigt kommer jag ju att få det betydligt bättre och fräschare när det väl blir klart  men otålig som jag är vill jag ju att det ska vara klart på en gång! Får nog öva mig i detta med tålamodets konst, något som verkligen kommer att sätta mig på prov