Känner mig oerhört frustrerad över alla beslut som ska fattas hela tiden. Det är elbolag, telebolag, vilket märke det ska vara på livsmedel, schampo, tvål osv, för att inte tala om när det gäller att välja tapet o golvmaterial eller märke/fabrikat på diskmaskin. Min frustration över alla dessa val och beslut som ska göras har blivit så tydlig sedan David dog, jag känner ju mig så ensam o utlämnad i allt detta och har ingen alls att fundera med kring allt detta.
Just i kväll känns det extra tungt o jag gled ner en bit i den där berömda "skithinken" och känner mig sååååå ensam. Ja jag vet att det kommer att kännas annorlunda redan i morgon men just nu känns det bara så oändligt tungt. Saknar så oerhört och kan bara instämma i Olles (Ordf i FEBE) titel på sin bok med en liten egen ändring " Inte trodde jag att David skulle vara död så här länge!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar