Hurra!!

Idag är det hipp hipp hurra för min älskade pappa som skulle fyllt 100 år om han fått leva. Saknaden kommer självklart och jag inser ju att den saknaden kommer jag alltid att bära med mig, ibland känns den mer påtaglig och stark och ibland lite mindre. Det är ju så oändligt mycket som jag skulle velat dela med pappa, han som ringde varje dag de sista åren han levde
Men det är så mycket jag skulle velat fråga honom om och så mycket jag skulle velat dela med honom av allt som varit sedan han dog knappt 7 veckor före vår älskade Elins olycka.