Hurra!!

Idag är det hipp hipp hurra för min älskade pappa som skulle fyllt 100 år om han fått leva. Saknaden kommer självklart och jag inser ju att den saknaden kommer jag alltid att bära med mig, ibland känns den mer påtaglig och stark och ibland lite mindre. Det är ju så oändligt mycket som jag skulle velat dela med pappa, han som ringde varje dag de sista åren han levde
Men det är så mycket jag skulle velat fråga honom om och så mycket jag skulle velat dela med honom av allt som varit sedan han dog knappt 7 veckor före vår älskade Elins olycka.

Prioriteringar

Jag brottas ständigt med detta hur jag ska prioritera! Vill ju så mycket men får inte tiden att räcker till. Förutom att hinna jobba heltid vilket är på gränsen vad man fixar känns det som. Samtidigt så märks det så tydligt att jag nu lever ensam vilket gör att allt tar så mycket längre tid. Det går ju bara inte att laga mat och samtidigt klippa gräs till exempel.
Igår fredag hade jag tänkt åka på en konsert som jag så gärna ville lyssna på men insåg att tiden inte räckte till vilket gjorde mig så frustrerad. Huset behövde städas, jag ville plantera på gravarna, gräset behöver klippas osv. Listan känns oändlig och jag ville så gärna bocka av några punkter på listan.  Nu är flera av de uppskrivna uppgifterna på listan avbockade och jag ser fram emot denna dag och det som den ska fyllas med........

Tiden!

Ja detta med tiden och att få den att räcka till! Dygnet har ju 24 timmar för oss alla men ofta känns det som att det inte räcker till för det jag vill hinna med. Ofta inser jag bara vad jag inte hunnit med av alla "måsten" och sällan vad jag har hunnit med.
 Samtidigt brottas jag ständigt med detta att vilja göra saker men jag kommer inte igång..... Vad beror det på?
Ska försöka att ta tag i diverse projekt som har legat över mig alltför länge nu, hoppas det blir resultat.....