Den 4 juli för 11 år sedan var en av de svåraste dagarna jag varit med om! Då avled vår då äldsta dotter endast en vecka före sin 20-årsdag. Det märkliga är att livet går vidare och de flesta dagar fungerar allt någorlunda men så när det närmar sig årsdagar och själva dessa dagar så reagerar min kropp med oerhörd fysisk smärta precis som om jag precis har ansträngt min kropp till det yttersta i ett gympass.Som om kroppen vill tala om vad den minns och kommer ihåg av den smärta som finns där under ytan!
Att förlora ett av sina barn är bara helt ofattbart, det går bara inte att beskriva hur smärtsamt det är, så många varför, så många frågor, sån enorm saknad! Vad hade hon varit idag om hon fått leva? Nu har alla syskonen med marginal passerat henne i ålder för Elin stannade ju på nästan 20 (endast 6 dagar ifrån)
Jag vet att smärtan i min kropp klingar av efter den här dagen men att den dyker upp igen vid nästa årsdag/födelsedag som kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar