Är det möjligen mina egna krav eller är det min egen otillräcklighet? På sätt o vis försöker jag ju hinna o klara av samma saker som när vi var två vuxna i hushållet, vilket i sig är en omöjlig ekvation. Men det går ju inte att komma ifrån att jag bor kvar i samma hus, med samma stora tomt, har visserligen bara kvar en av bilarna men. Nu så här på vårkanten är det ju massor att göra, dels ute på tomten med gräsklippning, rabatter att se över, buskar att ansa, buskstöd att fixa osv i en strid ström, inomhus ska det vårstädas, putsas fönster, sorteras, slängas, osv. Plus att det hela tiden finns diverse att renovera i ett hus......
Att dessutom bilen har krånglat och ska på verkstad var och varannan vecka får ju min otillräcklighet att bli gigantisk. Funderingarna på bilbyte snurrar också i min skalle, men vad ska jag välja, hur ska jag ha råd osv. Saknar min kloka D att fundera med att diskutera med. Det är ju så himla tråkigt att gör allt helt ensam och att vra ensam om att fatta alla beslut.
Ja visst försöker jag inse och jag jobbar verkligen på att fatta att det är helt enkelt omöjligt för mig att hinna lika mycket som när D levde. Men det är verkligen inte enkelt för dels vill jag ju hinna mycket och dels ser jag ju hur andra runt omkring hinner en massa.....
SUCK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar