Mors dag!

Förundras så över mina underbara barn! De ger mig så oerhört mycket kärlek och betyder så enormt mycket för mig. I fredags ringde de från blomsteraffären till mig och undrade om jag var hemma, de hade en blomsterbukett till mig! Oj så förvånad jag blev, det var min älskade son som skickat en helt fantastisk bukett till mig till Mors dag. Sedan kom min andra son till mig på lördag och klippte gräset och bakade en morsdagstårta till mig!. Vilka söner! Jag känner mig helt förundrad. Dessutom kom J idag och även han hade en superfin blombukett till mor! Mina döttrar har dessutom sagt att de har något till mor när hon kommer ner till Göteborg denna vecka.
Hoppas nu att jag hinner med mig allt som bara måste fixas på jobbet denna vecka, eftersom det är en kort vecka och jag sedan åker bort! Det ska bli examensfirande i Göteborg där den yngsta dottern (50 min yngre än syrran) tar sin examen som Biomedicinsk analytiker. Känner en sådan enorm glädje över att hon nått sitt mål samtidigt som jag känner en sådan stor sorg och saknad över att D inte fick vara med om denna dag! Känner en viss kluvenhet inför att åka iväg eftersom jag vet hur jobbigt det är när jag ska vara med om sådana här speciella händelser ensam! Saknaden är ständigt närvarande även om jag oftast klarar av att hantera den i mötet med andra så att det inte syns hur jobbigt det är.

Krav eller kanske otillräcklighet?

 Är det möjligen mina egna krav eller är det min egen otillräcklighet? På sätt o vis försöker jag ju hinna o klara av samma saker som när vi var två vuxna i hushållet, vilket i sig är en omöjlig ekvation. Men det går ju inte att komma ifrån att jag bor kvar i samma hus, med samma stora tomt, har visserligen bara kvar en av bilarna men. Nu så här på vårkanten är det ju massor att göra, dels ute på tomten med gräsklippning, rabatter att se över, buskar att ansa, buskstöd att fixa osv i en strid ström, inomhus ska det vårstädas, putsas fönster, sorteras, slängas, osv. Plus att det hela tiden finns diverse att renovera i ett hus......
Att dessutom bilen har krånglat och ska på verkstad var och varannan vecka får ju min otillräcklighet att bli gigantisk. Funderingarna på bilbyte snurrar också i min skalle, men vad ska jag välja, hur ska jag ha råd osv. Saknar min kloka D att fundera med att diskutera med. Det är ju så himla tråkigt att gör allt helt ensam och att vra ensam om att fatta alla beslut.
Ja visst försöker jag inse och jag jobbar verkligen på att fatta att det är helt enkelt omöjligt för mig att hinna lika mycket som när D levde. Men det är verkligen inte enkelt för dels vill jag ju hinna mycket och dels ser jag ju hur andra runt omkring hinner en massa.....
  SUCK!               

Bilproblem, suck!

I lördags firades min svärfar som fyllt jämnt! Vi var på strutsfarmen utanför Ö-vik o åt mycket trevligt ställe att äta på. Sedan skulle vi till stugan för fortsatt firande men på vägen dit så bara dog min bil mitt i farten! Efter att ha fått igång den tre gånger och lyckats köra några km gav jag och min son upp och ringde försäkringsbolag, som sedan ordnade bärgare och hyrbil! Har nu åkt bärgningsbil för första gången! Det krångliga är att nu är min bil på verkstad i Ö-vik och jag har hyrbil från Ö-vik men befinner mig hemma i Matfors.  Hur ska detta sluta och hur dyrt kommer det att bli? Oj vad jag saknar min älskade just nu, att fundera med och tillsammans kunna lösa bilproblemet med.
Får hoppas att jag klarar av att lösa problemet själv, just nu snurrar det bara i huvudet med frågor.

fredag!

Jag skulle önska att man kunde välja bort fredagskvällar! Att dessutom drabbas av känslan att ramla ner i "skithinken" gör ju det inte lättare. javisst vet jag att det kan kännas annorlunda andra fredagar men i går var det tyngre än tungt. Svårt att sätta fingret på varför det blev så, men jag vet ju att det bara kommer över mig emellanåt! Försökte skriva lite igår men kom inte in på sidan heller. 
Brottas ju hela tiden med allt som ligger över mig av sysslor som jag numera är ensam om, trädgården, bilen huset och hur ska jag hinna med allt? Vill ju hinna men inser att det gör jag inte.

Idag är en ny dag och det ska bli födelsedagsfirande idag,  vet att saknaden av D kommer att kännas extra mycket idag, hoppas jag orkar med.......

                 

kluvenhet

 Idag har det snöat temperaturen har varit kring 0-strecket!
Täckjacka, täckbyxor, tjocksockar behövdes för kvällens stora projekt då jag och dagens födelsedagsbarn (min son som fyller 29) ägnat nästan tre timmar tillsammans med att rengöra, torka av och snygga till båten samt provköra motorn på densamma. Nu är det bara att vänta och hoppas på den hugade spekulanten! Har försökt sälja denna båt i tre års tid nu och det känns bara mer och mer frustrerande för att inte tala om hur dyrt det blivit att inte bli av med båten. Den båt som min älskade D köpte 3 månader innan han avled. Känner mig rätt kluven eftersom jag aldrig ville ha någon båt och endast såg problemen med att bli ensam med allt den dag D inte fanns mer.