Oj det var ett tag sen sedan jag skrev här! Veckan som gått har varit fylld av arbete och åter arbete varvat med träff med informatörer, utvecklingssamtal och biobesök.
Helgen som gick har jag försökt sätta tillbaka dörrar, måla lite dörrfoder osv i min hall och mitt i allt så har jag
känt mig helt förundrad och tagen av den enorma saknad som jag drabbas av lite nu och då. En saknad efter D och E som känns så där oerhört påtaglig och som formligen tar musten ur mig. Precis så har det varit den här helgen, jag vet inte vad det var som triggade igång saknaden den här gången eller om det bara var så att jag hade ett behov av att få dela en massa tankar och känslor med framförallt D. Under veckorna snurrar det på med jobbet så då känns inte saknaden lika starkt påtaglig även om den kommer över mig mest varje dag men inte alltid lika starkt som nu i helgen.
En fundering jag har: Kan sorgrummet bli för fullt eller......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar