Nedräkning....

Förändring är på gång och det känns spännande på flera sätt. Har nu bara 10 arbetsdagar kvar på den arbetsplats där jag arbetat i nästan 7 år och även hade lite timanställning i under flera år tidigare.
Visst kommer det att kännas vemodigt, men samtidigt känner jag mig utmanad att börja något nytt och jag tror att det är rätt för mig att göra detta. Är också fast övertygad om att D skulle stöttat mig och uppmuntrat detta.
Nu blir det en lång skön sommar med ledighet för min del hela juni och juli månad innan jag börjar på min nya arbetsplats. Nya rutiner och vanor men jag hoppas verkligen att jag ska kunna svara upp mot de förväntningar de har på mig. Samt att jag ska klara av att min företrädare som går i pension kommer att arbeta kvar men med lite andra uppgifter under 1 år.
Spännande känns det i alla fall......

Laddat batterier för att orka begravningen

Har varit på resande fot i nästan två veckors tid! Först ett par dagar med mina döttrar i Göteborg, där vi firat Sofies pojkvän som dels fått ut sitt exemensbevis och dels fyllde han år medan jag var där. Var bara hem och vände och hann gratulera min egen son kvällen innan han fyllde 30 år!! Sedan bar det av till Stockholm och KOM 2012, intressanta och givande dagar. Stannade sedan kvar i Stockholm och så kom döttrarna dit och vi hade en mysig Stockholmshelg. Mysiga restaurangbesök, Skansen, Fotografiska museét, ishockey-VM i Globen och till sist Jesus Christ Superstar på Göta Lejon. Superhärlig helg och fantastiskt att få umgås och ha trevligt med sina vuxna döttrar. Känner mig så rik som har så underbara barn.
Har sedan haft en kort intensiv arbetsvecka, på tre dagar eftersom det sedan var dags för begravning av min systerson! Har så svårt att fatta att han inte finns mer, men oj vad vi har mycket att lära oss av honom. Att bry oss mer om varandra, ringa till varandra, hjälpa varandra mer osv.
Det blev mitt i allt en fin och hoppfull begravning med tankar om att vi kommer att ses igen. Oerhört mycket folk som tog kraft och energi av mig, bara att närvara kändes påtagligt jobbigt jag blir så oerhört påtagligt påmind om Elins o Davids begravningar. Saknar dem så mycket.
Var ledig även igår fredag dels för att sonen var hemma från Småland men också för att det tog så mycket kraft att närvara vid begravningen att jag kände att jag behövde återhämtning.