Tråkigt!

Tråkigt, ja det är precis så det känns.
Tycker att KG-Hammar har en så träffsäker beskrivning av detta upplevelsen att förlora sin livskamrat , sorgearbetet och vägen tillbaka! Inser också det jag konstaterat sedan länge hur värdefullt det är att dela erfarenheten med de som varit med om liknande händelser.  Det K-G Hammar konstaterade nu när det gått några år att  det är så "tråkigt". Känner igen mig precis det är tråkigt  helt enkelt!  Att komma hem efter en dag på jobbet eller vad jag nu varit med om och komma hem till ett tyst o tomt hus
Har läst K-G:s text flera gånger och känner igen mig i så mycket av det han skriver.
Det är i boken "Dagen då döden kom- och livet som följde därefter" som K-G och flera andra berättar om sina erfarenheter av att förlora någon närstående.

Kontraster

 Känner en viss frustration över dessa kontraster det innebär från att ena dagen ha huset fyllt av mina underbara barn till att nästa dag vara ensam i ett stort tyst och ensamt hus! Något som är svårt att vänja sig vid, även om ensamheten och tystnaden också kan vara njutbar. Men det är stor skillnad på den självvalda ensamheten och den ensamhet man tvingats till!
Det har i alla fall varit en skön och avkopplande påskhelg med sol och temperaturer på över 20 grader  på dagarna. Det är så underbart härligt att kunna umgås med mina fantastiska barn och jag njuter så att se dem tillsammans! Vi har ätit gott, donat i trädgården vilket inneburit krattning, gallring av hallonsnår, doftschersmin, fläderbuske o vinbärsbuskarna. Jag vet att vinbärsbuskar bör tas efter skörd men när jag varken orkade eller hann med det då så.... Dessutom gör det inte så mycket om det inte blir några bär på dem i år!
Vi har varit helt för oss själva jag och barnen i påsk, vilket varit rätt skönt men ovanligt. De senaste åren har vi i alla fall brukat göra en tur till barnens farfar o farmor men så inte i år!
Nu börjar också en tid som jag tycker är rätt jobbig! Födelsedagar, S examensfirande med allt vad det innebär, vilket gör att saknaden kommer att kännas så enormt mycket.
Svårt också att förklara för omgivningen hur saknaden fullkomligt kan få mig att däckas! Samtidigt vet jag att det kan vara så vissa dagar och perioder men det är ändå så tungt när det varar!

Var slänga allt?.

Jag funderar och tänker mycket och  ibland snurrar tankarna allt för mycket runt, runt i huvudet. Just nu känner jag en blandning av enorm saknad  och enorm glädje! Önskar det fanns en skräphink/papperskorg att slänga alla förvirrade tankar i! Vill ju så mycket men hinner inte och orkar inte oj så frustrerande.
Visst är det härligt att ha J hemma i huset ett tag som fixar och donar med sånt som jag inte hunnit med och visst ser jag fram emot att få hem E o S och få ha barnen samlade några dagar, men samtidigt så blir saknaden och tomheten efter D och E så extra påtaglig.  Ja jag måste ju lära mig att leva med detta och det gör jag också men saknaden poppar upp lite nu och då och det är inte många som anar eller kan förstå hur det känns.
Men nu ska jag i alla fall försöka njuta av  mina barn och mysa med dem den här påskhelgen.

Intryck!

Är hemma igen efter en intensiv men underbar helg i Göteborg. Har hunnit massor känns det som. Först trevligt umgänge med mina härliga döttrar o sen till brorson o hans familj. Göteborgsoperan med Sunset Boulevard är ju inte helt fel!
Sedan kom det jag egentligen åkte ner för, arbets- o utbildningshelg med VIMIL. Oerhört bra och givande, utbildningdagen i Kris och medmänskligt stöd/Psykologisk första hjälp. En fantastisk utbildare och bra på alla sätt o vis. Att sedan få träffa vänner från VIMIL som jag inte sett på flera år men som jag känner en stark gemenskap med på grund av att vi alla förlorat någon! Bowling och en god middag avslutade dagen och sedan ägnade vi söndagen åt att planera o jobba lite kring hur vi ska nå ut med information osv.
 Avslutade söndagen med att gå ut o äta middag med döttrarna, vi kunde sitta på uteservering till o med!

hemresa sent på måndageftermiddag och sedan har en intensiv vecka kört igång! webbnätverkande i H-sand i går med arbete på exp både före o efter. Trevlig samvaro med mina FEBE-vänner i går kväll och idag har vi haft påskvandring för åk 4 o 5. Oerhört roligt men jag hade flera olika roller så det blev lite stressigt. Men samtidigt så fantastiskt att få levandegöra bibeln för barnen.

check!

försökt tända ljus vid gravarna, check! Även om det blåste för mycket och bara ett par av ljusen började brinna medan flera inte alls gick att tända. Gravlyktans lock är fortfarande borta, verkar ha blåst bort och lär väl inte dyka upp! Blir väl att köpa en ny till D nästa säsong.
Bokat flygtaxi, check!
Bokat/köpt flygbussbiljetten, check!
1:a muggen kaffe, check!
Vattnat blommor, check!
Packat, check!
Ser faktiskt fram emot denna resa, möta våren, träffa döttrarna och syskonbarn med respektive.....
kanske att brorsonen lyckas fixa biljetter till Sunset Boulevard på Göteborgsoperan där han spelar i orkestern.
Men framförallt ska det bli spännande med helgens utbildning " Att möta msk i kris" för oss kontaktpersoner och styrelse i VIMIL. Tänk att man känner en sådan samhörighet och gemenskap med dessa msk och det på grund av det vi alla drabbats av! En eller till och med flera svåra förluster!

Mera kaffe, check, over and out!

Vill inte.....

Jag vill inte vara ensam, jag vill inte fatta alla beslut själv, jag vill inte alltid vara den som måste ta initiativ för att det ska hända något.
Ibland måste det få vara så man känner det. Jag var på gravarna i går och tände ljus, var alldeles för länge sen sist jag var dit! Upptäcker när jag närmar mig gravarna att locket på gravlyktan vid D:s grav var borta, gick runt o letade ett tag men fann den ingenstans, den har antagligen blåst sin väg. Men den upptäckten räckte för mig för att jag skulle tappa orken och viljan. Att dessutom bilens bromsbelägg bak var utslitet igen gjorde ju inte saken bättre. Som tur är ställde sonen upp o bytte belägget den här gången också.
Kryper nog ihop snart med en film och känner lättnad över att det snart är måndag igen.